Ekologi & Global Solidaritet

och så var vi hemma igen.

sedan någon månad tillbaka jobbar vi för fullt allihopa, med våra olika projekt. samtidigt planerar vi för fullt för den stora finalen: Festival Global. Den 9:e maj smäller det, be there!

PRELIMINÄRT PROGRAM:

MEDIAHUSET

11.00 – 16.00 Film för förändring visar sina filmer från praktikanttiden i Latinamerika.

LOGEN

11.00 Jakobsbergs folkhögskola – resandekursen kommer och berättar om sin resa och den politiska situationen i Västsahara

12.30 Fältbiologerna kommer och berättar om sin verksamhet

13.30 Mat&Klimat – Maria kommer och föreläser om Matens påverkan på klimatet

15.00 Rolf Künneman – Grundare av FIAN, Foodfirst Information and Action Network föreläser om rätten till mat i Indien

16.00 – 17.30 Miljöförbundet Jordens Vänner
MJV med besök från Brasilien. Seminarium om avskogning.

STALLET

11.00 – 18.00 Ekocaféet erbjuder ekologisk mat och fika till rimliga priser

12.00 och framåt Ansikts- och hennamålning till en billig peng.

12.00 Indienpraktikanternas dockteater

13.00 Amanda Lindholm bjuder på lunchkonsert med visor och spoken word

14.00 Dockteater

15.00 Agnes Einerstam-Karis – Performance och spoken word

KOHAGEN

18.00 – 23.00 Ekocafé

18.00 Skolbandet – vårt kära skolband inleder kvällen

19.00 Josse – singer/songwriter med Josse & Johan från Lissi

20.00 Batu Beru – Maria Pettersson med band spelar indie

21.00 Afinidade – skaka rumpan till Afinidades sambarytmer

21.45 Eldshow

22.00 Moofish Catfish – Indie från Stockholm
Moofish catfish is heartache and a black cloud, your best friend and a desperate desire. Moofish catfish is just a band. Dont be stupid.
Be amazed.

22.45 Eldshow

23.00 Lissi Dancefloor Disaster – Electropop från Uppsala
”Klimatångest att dansa till” (citat DN)

24.00 Sister Uppsala – Uppsalas bästa DJ’s gästar ön och vänder vinyl in på småtimmarna

ÖRTISARNAS KLASSRUM

12.00 – 14.00 Cecilia Esbjörnsson lär dig dansa orientalisk magdans

GRÄSMATTAN

14.00 – 16.00 Ashtanga-yoga med Antonia och Petra, ackompanjerade av indisk bhajansmusik med Thomas och Ellen

MARKNAD kl. 11-17

GALLERIET

11.00 – 18.00 Årets ekologer presenterar sina projekt genom fotoutställningar och bildspel.

LÄS MER PÅ: www.biskopsarno.se

Halla,

jahaha, sa har vi borjat knyta ihop sacken. Vi visste det, tiden i Indien skulle ga sa fort men vi maste ocksa medge att det har varit en ytterst givande tid. Tanker man tillbaka kanns det som man hunnit med sa mycket. Allt fran dansande med stamfolket Yanadis (vilket blev en succe! De har nog aldrig sett en sa dalig koreografi som vi svenskar gjorde), tempelritualer hit och dit (knacka kokosnotter och dricka det dar satans rosenvattnet), handlat tyg och sytt upp Punjabis, halsat pa barnen i Vijayawadas slumm, haft en fotosession i vida solrosfalt med vara alskade Yanadis, haft lite partaj i en skrubb tillsammans med herr Ganga Reddy (en av vara handledare), fatt elefantvalsignelse i Tirupathi, traffat fore detta gatubarn med drogproblem, varit med personalutflykt till Bengaliska viken och saaa mycket mer!

Iallafall, sa ar vart projekt, typ over nu. Vi ska bara vara med pa FIANs mediaresa tva-tre dagar nasta vecka sedan ar vi helt klara. Vart projekt har varit sa innehallsrikt. Ibland kanske lite val mycket att sta i, men samtidigt sa hade vi ju inte velat komma hit och inte haft nanting att gora. FIAN har verkligen setttill att vi hela tiden haft nagot att bita i. Vi har skrivit tolv rapporter/profiler om Yanadis i Andhra Pradesh och en rapport om foraldralosa spadbarn i Indien. Vi har fatt satta ihop vart eget forskningsmaterial (som vi sedan anvande for att sammanstalla rapporterna fran Yanadibyarna). Ibland har det varit lite svart att ta sa mycket ansvar men med all stod vi fatt av vara olika handledare har det gatt som pa rals till slut. Shit, vilken gastfrihet det finns i detta land! Ibland kanske ocksa till overdrift nar man inte langra far ga ut och kopa sin frukt sjalv langre.

Jaja, vi ska avsluta var tid i Andhra Pradesh med att ga "The Seven Hill" (en pilgrimsled) som leder upp till ett av Indiens mest kanda tempel, tackt i guld och dar inga flygplan far flyga over. Dar kan man snacka om heligt!

Over and out, Karin och Maja

Tjing!
Kl.07.00 ar inte det manga indier som ar vakna har i Munnar, nagra enstaka indier tvattar sina taxibilar.. Vi hade tur att en restaurang hade oppet for att fylla vara magar med frukost och sedan ge oss ivag pa vandring. Natterna ar kalla och det marks att vi ar pa hogre hojder. Indierna gar med dunjacka och mossa, medans jag gar med Tshirt och sandaler =) jaja indien ar bra markligt.. Det ar otroligt vackert att vandra kring berg fyllda med teplantage och idylliska hus, ibland traffar man pa en och annan kossa som lunkar om kring och ibland motte vi trevliga indier som halsar. Indier och avstand kan man inte heller lita pa, han sa att denna vandring skulle vara ca.8 km.. men icke, jag tror vi har gatt mins 1,3 mil.. Vi har inte varit ute pa sa mycket aventyr nu pa nagra veckor sa det behovdes, efter 2,5 timme borjag vi kanna oss lite slita av solen och lite oroliga for att vi gatt fel. Vi fragar nagra vi moter och de sager att vi ar pa ratt vag, men att det ar 4 km kvar till den lilla byn dit vi kan ta ricksaw eller buss tillbaka till Munnar. okej, det vara bara att bita ihop och lunka vidare.. vi gick forstas fel och kom in i en kohage (den forsta inhangnade kohage jag sett i indien), det var sankmark och ingen vag utifran hagen... Bade Elin och jag sjunker ned i geggan med fotterna och jag skriker HJALP och tycker hela situationen ar valdigt laskig, Elin skriker att en ko ar pa vag imot oss och jag blir annu mer strassad.. Tillslut tar vi oss upp pa nagons bakgard och in pa deras tomt.. Pinsamt att komma dar och visa upp sina fotter som ar geggiga och vi som ar helt lost.. Vi fick an en gang beskrivning till narmaste by och nu var vi pa ratt vag. det tog kanske 15 min att ga dit.. Det enda vi stravade efter i denna stund var vatten, kex och ricksaw. Och detta fick vi och kom tillbaka till Munnar efter 4 timmars vandring.

Jag har sett min forsta elefant i Indien!!! Enormt stor, tyvarr var den inte vild utan var till for att turister kunde fa rida..

Det ar som en drom att fa uppleva allt detta!!! jag kan inte fatta att jag ar mitt uppe i varsta coola teplantage landet!!
Det ar sa haftigt, det gar inte att forklara i ord och inte genom bilder heller hur fint det ar! Munnar ar en plats jag kan rekomendera att resa till. Det ar nog den vackraste platsen jag varit pa i Indien. Manniskorna ar valdigt trevliga och roliga har med, de har humor =)

Elin och jag ville traffa tearbetare for att kunna intervjua dem om deras liv.. Vi gjorde ett stopp vid ett litet frukt och gronsakstand dar en kvinna jobbade. Hon jobbade aven ute pa teplantage. Vi fick stalla fragor till henne genom var guide. Det var haftigt att kunna prata med henne. Hon var levnadsgald och det verkade som att hon levde ganska bra. Hon hade jobbat pa falt i 20 ar och nu borjade knana ta stryk.. Hon salde pansionsfrukt som vi fick smaka, det ar absolut den godaste pansionsfrukt jag atit. MUMS!!! och morotter salde hon oxa, valdigt gott!

Annu hogre upp i bergen, nastan hogst upp stannade vi dar vi sag kvinnor ute pa falt.. Var ricksawforare skriker nagot at dem och vipps sa far vi komma upp till dem. Shit, vi trodde inte det var sant nar vi var pa vag upp. Vi mitt ibland massa tebuskar och indiska teplockare..? Det var ca.8 st kvinnor som jobbade tillsammans att plocka teblad. Vi intervjuade dem och fixk reda pa vad de nagra hette, hur gamla de var, hur stora familjer och framst hur deras jobb gick till och var.. De jobbar alla dagar i veckan, kl.8.00 till 17.00 med en lunchrast kl.13.00. De berattade att arbetet var valigt slitigt och jobbigt, ingen bra lon, ca.120 rupies per dag (ca.25 kr). De hade stora familjer de skulle forsorja och helst av allt ville de ha battre utbildning for att de skulle kunna jobba som nagot hogre for att tjana mer pengar sa att deras barn skulle kunna utbilda sig.. Man kanner sig sa hjalplos nar man star mitt framfor en manniska som har det mycket mycket samre ekonomiskt och sliter varkligen for sina pengar och sitt liv.. Och jag som kan aka till Indien och resa runt.. hmmm?
Mycket fina bilder togs pa arbetarna och vi gjorde ett bra jobb infor varat projekt. En lang dag med manga upplevelser och mycket bra matrial har vi fatt, det firade vi med en god Masala dosa (rismjolspannkaka med gronsaksfyllning) jatte gott!!! och varsin kopp chai. Vi firar aven att det har gatt halva tiden i Indien, 1 manad! Det kanns bra att vinden har vant och att vi inte har tappat hoppet for nu ska det har fixa sig =)
Tekram fran Jonna

Hej alla!
Forra veckan bodde jag hos en familj i Puttur och besokte Kerala(bara over gransen a tillbaks) Och var i en massa grottor med olika sorters fladdermoss i. Holl pa a missa sista bussen till Sagar(projektet) i fredags sa det vart a gasa!!

Jag kande mig som en "riktig indier" da jag satt bak pa hero hondan med min 20 kilos rygga och akte i 90 km/h Hehe det ska jag nog inte gora om sa ofta...Pa bussen sag jag en vit person!!! Forsta sen jag lamnade Cirhep. Hon var dock ganska jobbig och stal min harsnodd. Sen i Sagar var allt underbart(som vanligt) trevliga trekkare och fina vattenfall och skogar.

Tyvarr forlora jag min mobil och har inga planer pa att skaffa ny(teknikfrihet 1 manad har kommer jag!) Jag kommer sakna Sarasvathi och de som jobba dar men ser fram emot(?) en vecka i B'lore och sen traffa min kompis i Chennai.

Syns i Pondi!

halla!

vad roligt att det verkar ga sa bra for alla, ska bli sa spannande att ses igen! ni kommer val till pondi, eller ar det andrade planer? vi dyker med storsta sakerhet upp den 5:e mars.

Nu ar vi ute pa landsbygden igen! efter att ha avslutat var rapport for CRAF, om overgivna spadbarn och adoptioner, sa lamnade vi Navajeevan, alla fina barn, volontarerna och resten av folket som verkligen gjort var vistelse i Vijayawada bade rolig och larorik. Lite trakigt har vi haft det ocksa, saklart, mycket vantan, langa moten med massor av man som drar langa haranger pa telugu, och resor for att besoka barnhem som helt plotsligt flyttat nagon annanstans.....

Men! nu har vi alltsa borjat vart FIAN-projekt! Vi motte upp Ravi och Mr. Sodukhar och styrde kosan mot Kavali, Nellore och GUdur. Vi har hittills besokt fyra-fem byar med Yanadi tribes. Det ar skont att vara pa landsbygden igen, och att antligen fa traffa dessa Yanadis som vi last sa mycket om! Det ar valdigt olika fran by till by, men alla ar valdigt vanliga och tillmotesgaende, och nyfikna. Med hjalp av tolkar, som med lite varierande engelskakunskaper oversatter fran telugu, far vi svar pa vara fragor som vi sedan anvander som underlag till en "by-profil", for FIAN's och deras medlemsorganisationers rakning.
Den nya planen, de andras ju hela tiden och vi ar alltid de sista att fa reda pa andringarna, ar att vi ska vara har i Gudur till den 18:e. Har bor vi hos Mr Gange Reddy pa organisationen RRDS's kontor och de skammer bort oss med god mat, te med jamna mellanrum saklart, och foljer oss "hem" varje kvall, det ar ju sakert fem meter fran deras hus till kontoret!
Sen ar det meningen att vi ska folja med en ny Mr Sri-nagonting, till Tirupati, dar vi ska besoka fler byar och forhoppningsvis hinna titta pa lite gamla tempel. Vi kommer antagligen bli lika bortskamda dar. Men samtidigt har vi som tur ar mycket att gora, vi ska besoka ca 2 byar per dag samt skriva rapport om dessa och ta bilder.
Den 22:e tar vi en veckas semester i Goa iallafall, innan vi sluter upp en kortis pa FIAN's mediaresa har i AP. Och sedan go vanner, ar det ju nastan over.. Vi ses i Pondi, ta val hand om er!!

Manga kramar fran tant gron och tant gredelin!