Film För Förändring - Argentina, Uruguay

För ett tag sedan avslutades första delen av deltagandevideoprojektet på hospitalet Moyano. Efter mycket tekniskt strul, kablar som gått sönder och brännare som vägrat fungera, hade vi slutligen fått ihop fyra kortfilmer av materialet som filmats sedan i november.

Det blev en bra uppslutning till premiären av kortfilmerna; boende och arbetade på Moyano, inklusive de som filmat materialet, Pereyra, dess praktikanter samt Tobbe, Bosse och Anna som kommit till Buenos Aires för kursens årliga mittmöte. Vi presenterade filmerna som ett förslag på vad man kan göra med videomaterialet. Filmerna fick väldigt bra betyg och åskådarna blev eld och lågor. Tanken är nu att vi tillsammans ska fortsätta arbetet med den film som sedan ska bli slutprodukten. Men fram till i slutet av februari, då semestrarna tar slut, får vi klara oss själva. Vi har bestämt oss för att försöka hålla oss inom två teman. Det ena är nedläggningen av Moyano och det andra är hur människor på psykiatriska hospital blir bemötta i övriga samhället. Just nu pågår researcharbetet, och snart kommer det komma ett blogginlägg specifikt om just dessa frågor.

Vi har även haft några redigeringsworkshops på Agriculturfakulteten för studenterna i nätverket Peuhec. Peuhec är ett samarbete med agriculturfakulteten och psykologprogrammet, och de sysslar med sociala projekt med inriktning på odling. De bjöd in oss att hålla i filmworkshop i slutet av december, och nu håller vi i workshops där vi visar hur man klipper med redigeringsprogrammen så att de kan göra sina egna filmer av materialet de filmat. De ska köpa in kameror och fixa redigeringsprogram så att de kan fortsätta att jobba med video i sina projekt. Det är väldigt kul att jobba ihop med andra studenter, och roligt att få dela med sig av sina egna relativt nyförvärvade kunskaper i videoredigering.

I övrigt är det lugnt. Jag samlar sol och B-vitamin och njuter av tanken på att jag får uppleva tre vårar och tre somrar på raken.

Idag regnar det i Montevideo. Alla man möter slänger ur sig den gamla vanliga, "usch vilket väder!" "Ja fy" svarar jag, fast menar det absolut inte. Jag tycker att det är skönt, och känner mig svensk. Svenskar tycker egentligen inte illa om regn och rusk, dom älskar bara att gnälla över det. När de utsätts för värme och ljus i flera månader kan dom döda för en vecka i totalt mörker och snömodd i hallen. Jag skulle i alla fall kunna det. Men så regnar det idag, folk ser svennigt gnälliga ut och jag är blöt om fötterna, vilken lycka.

Vår grupp på tre har krympt till två, och det märks och känns på många sätt. Men vi hoppas på en återförening någon gång i mars. Projektet rullar vidare här, vi skickar mail och ringer runt på jakt efter intervjuer med Höjdarna. I mellantiden transkriberar transkriberar och transkriberar vi vårt redan filmade material. Motivationen går lite upp och ner, men det blir en höjdarrulle.

Livet rullar också. Två månader kvar och det känns som att man just fattat vart mataffären ligger. Snart sitter vi på flyget över atlanten och undrar vad fan som hände. Jahaha sånt är livet sen fyller man 50.

Tänkte att jag skulle få avsluta med att det slutat regna, men det har det inte. Skönt tycker jag, jävla skit tycker andra.

Ett kilo fläskfärs i din butik kräver att tre kilo sojabönor odlas i Sydamerika. Och de hundratals kilo papper du konsumerar varje år drabbar fattiga familjer på Sydamerikas landsbygd.
Är svenska konsumenter lika medvetna om detta som Stora Enso och Lantmännen?

Efter att ha gjort inslaget om kärnkraftsdebatten i Montevideo åkte vi 40 mil ut på landsbygden – för att leva i hem utan elektricitet. Bland familjer som på grund av amerikanska, spanska, finska och svenska företag inte längre har vatten i sin brunn. Carlos och Lydia har fyra barn, 200 kor och en törstig granskog från USA till granne.

Klockan är sex på morgonen. Lydia och hennes son Ceasar mjölkar en ko.

Utanför bussfönstret mellan Montevideo och Tacuarembó breder Uruguays karaktäristiska landsbygd ut sig.
– Göud va likt slätterna i Östergötland, tänker jag.
Tills jag kommer på att det inte finns en enda åker eller plantering. Bara jättelika betesmarker. Innanför stängslen; flockar av kor och får.

Uruguay har 3,4 miljoner invånare, hälften bor i Montevideo. Men utanför storstan finns också 12 miljoner kor och 15 miljoner får. I Uruguay är man stolta producenter och konsumenter av kött. Carlos Pintos och hans familj går upp med solen klockan fem och slaktar med jämna mellanrum ett får för familjens behov. De tyckte såklart att de vegetariska svenskarna sov mycket och åt lite...

Innan flytten till Uruguay filmade vi svenska grisar som föds upp med sydamerikansk soja under sitt sju månader långa liv inomhus. Lantmännen är Sveriges största foderförsäljare och importör av soja, de hämtar årligen cirka 200 000 ton sojabönor från Sydamerika. I Uruguay är djuruppfödandet annorlunda. Djuren går utomhus med naturligt bete året runt. Inkomster från export utgör en stor del av landets ekonomi. Så kallade feedlots, trånga inhägnader där man föder upp djuren med foder istället för bete, är ännu väldigt ovanligt. Istället verkar det bli amerikanska och europeiska skogsbolag som stoppar det stolta djuruppfödandet?

Planteringen ser oskyldig ut på håll. Men i mörkret (bakom stängslen) har marken besprutats och betet för djuren försvunnit. Vatten, arbetstillfällen, människor och hundraåriga traditioner försvinner från området - i ungefär den ordningen.

Uruguays storlek är ungefär en tredjedel av Sveriges. Av Uruguays sjutton miljoner hektar är en miljon redan uppodlad av utländska företag. Det är en påtaglig och alarmerande förändring som pågår på Uruguays landsbygd. De långa raderna av träd står på torra, mörka marker i kilometerstora områden. Marken besprutas för att bli fri från konkurrerande växter och djur. Träden planteras under några intensiva veckor – men sedan har lokalbefolkningen plötsligt berövats sin möjlighet till arbete. Granngårdar byts ut mot stora hotfulla skogar. Träden konsumerar så mycket vatten att både floder och brunnar torkar ut. Marken förlorar sitt näringsinnehåll och anses vara förbrukad efter 40 år.

Ceasar jobbar på gården. Jaqueline går i skola nära hemmet. De försökte läsa ur Mys svenska exemplar av Susan Faludis bok Backlash. Jaqueline lärde sig säga "kvinna" och hittade ordet på många ställen i boken. Ceasar sa att han tyckte "man" var ett viktigare ord.

De nordiska företagen Botnia och Stora Enso är två av de företag som expanderar. Varför? Anledning är enkel. Ett träd i Sydamerika kan skördas efter 6-7 år jämfört med en svensk tillväxttid på 60-70 år. Företagens hemsidor är överfulla med löften om arbetstillfällen och miljömedvetenhet. På Uruguays landsbygd skrattar och gråter man åt detta. Som besökare förundras man över de transnationella företagens makt. Och man frågar sig varför regeringen stöder denna nykolonialism. Samma utveckling sker redan i Paraguay och Brasilien.

Därför åkte vi Tacuarembó. Och till Carlos Pintos och hans familj på gården Paso del Medio två mil utanför staden. Vi åkte hem till Montevideo med en fårslakt och en förtryckt fru i minnet. Men också med tio intervjuer och sex timmar material på band.

Stora Enso | Wayerhauser | ENCE | Botnia
Genom Google finns massor artiklar i ämnet att hitta.

Foto: My Ehnlund Göran!

Mitt nästa inlägg kommer att handla om chilensk sjukvård och svenska försäkringsbolag. Under julledigheten skadade jag mig nämligen och haltade in på en privat klinik med 200 kronor på fickan. Det var en bitter erfarenhet. Nu har det till slut bestämts att jag ska åka till Sverige för behandling. Jag hoppas kunna återvända till Montevideo inom kort.

Det är som sagt sommarlov, och 15-åriga Dani på skolan i Parque Pereyra har leidgt och tid för att skriva och spela in sina hiphoplåtar. De senaste lördagarna har vi tillbringat på Puerta 18, en proffsig inspelningsstudio för ungdomar inne i stan. Vi praktikanter har blivit satta att inte bara stå för inspelningen av videon till låten, utan också videodokumentation av projektet.

Första gången kommer Dani i taxi till studion från Parque Pereyra. ”Det är en stor grej för honom att resa in till stan, det är som en helt annan värld” förklarar handledar-Pablo. Jag nickar förstående. Jag tyckte också att det var läskigt att resa till stan ensam första gångerna när jag var yngre och bodde på landet. Och då är det ändå bara Sundsvall vi pratar om.

Vi filmar Dani, hans kompis och kollegerna på Puerta 18. Kreativiteten flödar. Dani och hans kompis får en mikrofon kopplad till en dator, och så mycket mer än så behöver de inte. 3 sidor fullspäckade A4 sidor rappar Dani, ackompanjerad av kompisen som gör musik enbart med rösten. ”Buenisimo!” utropar vi praktikanter och våra handledare Pablo och Cecilia. Även de som jobbar på Puerta 18 är imponerade. De tar snabbt hand om de inspelade spåren, lägger till ekoljud och effekter, och vips är låten som om den skulle kunna ha spelats på radio. Dani är hänförd. Eller som han själv säger: ”Att få spela in min hiphoplåt, det är en dröm som går i uppfyllelse!”

Nu gäller det bara för oss praktikanter att lyckas göra en musikvideo i samma klass som låten.

Av världens nästan 500 kärnkraftsreaktorer finns bara fyra stycken i Sydamerika. I Uruguay är de enligt lag förbjudna.
Här är ett reportage där miljöaktivister, ministrar, lobbyister och Homer Simpson får säga sitt.

Den 24-25 november arrangerade Redes i Montevideo tillsammans med deltagare från Argentina, Brasilien och Chile ett forum kring förnyelsebar energi. Temat till trots blev huvudfrågan kärnkraft. Vi ombads summera debatten och samla deltagarnas åsikter i ett reportage.

Se: "Hacía una matriz energética sustentable" | Läs: bakgrund på Redes

Femte regionala forumet om förnyelsebar energi.

I Sydamerika är kärnkraft ovanligt. Brasilien och Argentina har två kärnkraftsreaktorer var. De genererar motsvarande 3% och 7% av ländernas totala energiförbrukning. Ytterligare en reaktor är under konstruktion i respektive land. Norrut får man åka ända till Mexico för att hitta två stycken till. Vidare norrut ligger USA. De har flest i världen; 104 stycken. Tvåa på listan är Frankrike med 58 reaktorer, vilka genererar hela 78% av landets energi. Japan ligger på tredje plats med 55 reaktorer.

På forumet i Montevideo fanns politiker och aktivister från Uruguay, Argentina, Chile och Brasilien. Det var ett ganska gubbigt arrangemang på utrikesministeriet med två heldagars seminarium, paneldebatter och powerpointpresentationer. Intervjuer med presidentkandidaten Daniel Martínez och den heltokiga lobbyisten Diva Puig gjorde arbetet roligare. Diva Puig skriver böcker och deltar i seminarier för att främja kärnkraft. Avlönad från okänt håll. Kanske IAEA som hon nämner i varannan mening? Kanske tyska Siemens som säljer vitvaror och datorer. Och kärnkraftverk. De byggde Latinamerikas första reaktor Atucha i Argentina 1974.

Uruguays "ministro de industria, energía y minería" Daniel Martínez berättar om regeringens satsningar på förnyelsebar energi. Kandiderar till president för regerande Frente Amplio.

I Uruguay förekommer lagar ofta i politiska debatter. På stan finns alltid affischer, grafitti och demonstrationer kring dem. Avskaffa! Ändra! Inför!
Tre exempel:

• Ley de caducidad / impunidad förbjuder nuvarande demokratin att rota i arkiv för att hitta militärer och politiker skyldiga för brott mot mänskliga rättigheter under diktaturen 1973-1985. Även många människors försvinnanden förblir okända.
• Ley de salud sexual y reproductiva förbjuder fortfarande abort, eftersom president Tabaré Vázquez nu i november lade in sitt veto för att stoppa den lagändring som just röstats igenom i senaten. Uruguay kunde ha blivit första landet i Sydamerika där abort fram till 12:e veckan godkänns – utan våldtäkt som skäl.
• Ley número 16.832 har inget roligare namn än så. Den förbjuder bland annat användning av kärnkraft inom landets gränser.

Ett av tusen politiska budskap på Montevideos gator.
Foto: Mentat Kibernes / flickr

Enligt Diva Puig är avfall och olycksrisk ett minimalt problem hos nyare kärnkraftverk av tredje och fjärde generation:
– Även våra egna kroppar är radioaktiva. Och livsmedlen som vi äter, alla goda nötter till exempel. Vi blir ständigt bestrålade bara genom att leva på jorden. Och mot detta finns inget skydd. Mot artificiell strålning däremot finns det sätt att skydda sig.

Se: "Hacía una matriz energética sustentable" | Läs: bakgrund på Redes

Länkar / källor:
El País om kärnkraft i Uruguay (spa.)
CNN om kärnkraft i Brasilien och världen (eng.)
El Mundo om Greenpeace "15 mentiras de energía nuclear" (spa.)
IAEA International Atomic Energy Agency (eng.)
Wikipedia om Kärnkraftsverk (sve.)

Det är högsommar och jullov i Uruguay. Vi praktikanter är i Brasilien och Chile för att fira jul och nyår. Redes publicerade inslaget om kärnkraft på självaste julafton. God jul! säger vi. En svensktextad version kommer senare.