Latinamerika

Nu har det snart gått en vecka här i Fortaleza och för varje dag som går har vi fått lära oss lite mer slang, lite mer om kulturen, lite mer om staden och lite mer om folket.
Vi håller på för fullt med vårt lägenhetssökande och igår hade vi ett trevligt litet äventyr gällande sökandet. Vi bestämde oss för att ta kontakt med Jeroen, en kontakt till min mor som bor och arbetar här i Fortaleza med olika NGO's. Han plockade upp oss i Aldeota och körde oss till det privata univesitetet UNIFOR där han skulle hålla föredrag om elektroniskt avfall. Men vi fick inte mycket tid med Jeroen utan träffade på en av hans kontakter vid namn Celiomar på plats, tre minuter senare befinner vi oss i hans bil och letar efter lyor i Benfica området.
Celiomar, en man som vi knappt kände visade sig vara en väldig hjälpsam gammal professor i filosofi med stort intresse inom tyska och svenska. Han har redan översatt en svensk bok till portugisiska t ex. Under en hel eftermiddag körde vi runt sökandes och därimellan fick vi en hel genomgång om Fortaleza som stad och dess historia. Vi fick också bekanta oss med två trevliga studenter från Guinea Bissau under vårt sökande, de skulle försöka hjälpa oss vidare genom studentkontakterna. Visste ni t ex. att Fortaleza har ett stort utbytesprogram med de portugistalande-länderna från Afrika?

Det är bra med många kontakter, vi trivs bra med tjejerna här i Terrazul och vi gillar de människor vi har träffat och skapat kontakt med som tex. Celiomar och Jeroen. Men staden skrämmer oss fortfarande lite dock med dess sociala struktur och hemska infrastruktur. Det är svårt att hitta en charm i själva staden Fortaleza utan det är folket man får vända sig till för att upptäcka charmen. Det är alla fortalezenses som håller denna staden i liv och glöd.

Som ni läser så skriver jag nu med å ä ö dessa fina svenska bokstäver. Detta eftersom vi nu har installerat våra grejer i Terrazul kontoret. Här sitter jag och Clara och söker lite på det nyinstallerade intranätet samtidigt som fläkten svalkar ner oss så gott det går i denna värme. Om en fem dagar så kommer vi att befinna oss i Chile, undrar hur varmt det är där?

joao.

Nu har vi varit har i fyra dagar och har borjat komma in i A vida do Brasil.
Resan hit var minst sagt full av overraskningar. Det borjade med att personalen vid incheckningen pa Arlanda inte lat oss aka om vi inte kunde visa upp en biljett eller ett kvitto pa att vi skulle lamna vara olika lander inom tre manader for att vi inte hade visum. Panik uppstod bland oss och alla slet upp sina datorer for att kopa buss eller flygbiljetter ut ur respektive land for att sedan visa upp.
Det loste sig pa haret och vi kom pa planet i samlad tropp. Vi mellanlandade i London och vi var som en flock kor som forflyttade oss mellan olika terminaler och gater. I Sao Paulo skiljdes vi och akte at olika hall. Jag och Johan fick verkligen lara kanna Sao Paulos supertrista flygplats i alla dom timmarna vi fick vanta innan flyget till Fortaleza skulle avga.
Precis nar vi skulle checka in sa fick vi reda pa att vara vaskor inte alls skulle ga hela vagen till Fortaleza utan nu lag i lost luggage-rummet pa samma flygplats. Vi fick rusa och hamta dom for att kunna checka in. Nar vi antligen hittade till det lilla kontoret som hade vara vaskor sa sa dom att min vaska tyvarr hade fastnat i tullen och inte skulle hinna med vart flyg. Nagra rusningar fram och tillbaka mellan incheckningen och vaskrummet senare sa skickades  vaskan slutligen ivag.
Nar vi satt vid var gate och vantade pa att vi skulle fa ga ombord pa planet sa knackade det pa glaset bakom oss. Dar star Debbie som skulle ha akt flera timmar tidigare, helt ensam och vinkar. Hon ropade genom glaset att hon inte fick komma in i Uruguay utan visum och att hon nu skulle aka hela vagen  tillbaka till Sverige for att fixa det.

Val framme pa flygplatsen i Fortaleza kom Gabriella, forestandaren for organisationen Terrazul och motte oss med en liten skylt dar det stod "Clara e João". Vi akte hem till henne och installerade oss i det lilla rum som hon hade latit byggas infor kommande besok. Lagenheten ar full av Che Guevara och Chico Mendes-skyltar och banderoller.
Forsta dagen akte vi ut till en av MSTs assentamentos och var dar hela dagen. Mycket spannande.  Vi har fatt halsa pa O escritório dar organisationen haller till och dom har visat vart lilla kontor dar vi ska fa sitta med vara saker och arbeta senare.

Hela gardagen berattade tjejerna, (det arbetar 95% tjejer runt 25 pa Terrazul,) om hur organisationen arbetar och om deras natverk. Vi fick reda pa att det kommer vara ett stort ungdomsmote i Belém i november som dom vill att vi ska folja med pa. Pa kvallen handlade jag och Johan mat och lagade en middag á la Suécia till alla. En sak som ar irriterande med det har landet ar hur dom packar in varorna i matbutikerna, jag tror jag raknade till 25 plastpasar efter var lilla shopping. En pase till en lok, en pase till en tval..osv.

Nu ska vi ut pa lagenhetsjakt!

Just nu befinner jag och Clara nedanfor var lagenhet i ett litet internetcafe dar aircondition-maskinen da och da overrostas av den intensiva tisdags traffiken utanfor. For tre dagar sen borjade vart aventyr i denna miljonstad och vara intryck har bara vuxit mer och mer under tiden vi har rort oss inne i Fortaleza men ocksa utanfor.
hur ska man borja da?
Vi landade en sen lordagseftermidag efter mycket strul med vart bagage nere i Sao Paulo. Tydligen hade tullen hittat nagot intressant i Claras vaska och den fick flygas separat till Fortaleza dar det fick sitt kara aterseende med Clara igen. Samtidigt traffade vi pa en ledsen Deborah nere i SP som hade fatt den trista nyheten om visum-kranglet hon behovde ga igenom for att komma in i Urugay, det anda som skilje mellan oss var en glasvagg mellan tva terminaler och det var inte mycket vi kunde hjalpa henne med forutom trost. Jag hoppas allting loser sig med henne och att vi kan fa ett kart aterseende har i Latinamerika. 

Val nere i fortaleza sa blev vi val omhandetagna av Gabriela, la presidenta de Terrazul, som snabbt hysde in oss i hennes mysiga lagenhet som hon ocksa delar med Fernanda, en annan Terrazulare. Har ska vi bo tills vi hittar nagot eget i denna stora miljonstad. For vi har nog inte riktigt insett hur stort Fortaleza ar egentligen, varje dag hittar vi nagon ny del av staden vi aldrig har sett. Omradet dar vi bor heter Benfica och ar lite av ett fd. arbetaromrade i blandning med universitetsliv och alla univesitet runtomkring. 
Efter att ha sovit ut i den varma natten for att bota var jetlag (jetlag o jetlag..) sa blev det dags for en utflykt ut mot ett  MST acessamento, dvs ett okuperat land som har fatt laglig status. Forutom att vi fick en valdig bra overblick over hur de skotte sitt acessamento med deras produktion ( 300 ton cashew per ar!), utbildning och infrastruktur sa var det valdigt kul att verkligen komma in i MST i en mer lokal niva och inte bara i den stora overblicken man ges hemma i Sverige. De gav oss alla en ordentlig orientation om deras arbete och hur de verkligen har kampat for det de har nu, som verkar ga bra nu nar de borjar bli bekraftade av resten av bygden som en "del" av resten, a luta continua! Det var ocksa valdigt intressant och se hur manga i var grupp verkligen fick en andrad uppfattning av MST efter den dagen, da manga hade kommit ditt med den sjuka media-bild som TV i Brasilien ger ut av MST.
Annars har resten av dagarna gatt mycket ut pa att prata, resonera, planera och prata annu mera om vart arbete tillsammans med Terrazul. For tillfallet ar vara hjarnor fullt inmatade med Terrazul fakta och i det ska vi forsoka hitta nagot att kunna arbeta mer med.

Hur som helst sa har det varit en positiv tid har i Fortaleza dessa fyra dagar och vi gar val ihop med Terrazul ganget och folklivet har i byn. Idag har vi fatt en dag ledigt och vi har planerat att intensivt borja vart sokande av lagenhet. Om nagra dagar ar vi namligen i Chile och efter det borjar vart arbete pa riktigt.

mors!

joao.