Afrika

Hujambo,

jaja, det var liksom svårt att låta bli att utelämna swahilin...
Iallafall, så har vi kickat igång på Vi-skogen, eller Vi-Agroforestry som de kallar organisationen här i Kenya. Början på den här veckan har varit riktigt späckad. Allt från presentationer till studiebesök hos bönder och kvällsaktiviteter. Detta trots att de förbjudit oss att gå ut själva utan transport, så fort solen gått i kvälls. Det är svårt att tänka sig rånrisken med tanke på alla ofantligt trevliga människor vi möter, men ändock är risken att bli av med något ganska hög i Kenya. Fast inte har vi tid att gå runt och oroa oss!

Hursomhelst tog det oss som sagt tre dagar innan vi fick traditionell kenyansk mat eftersom vi blev medbjudna på restaurang de första två kvällarna. Tack vare det indiska nyåret (Diwali), som firas även i Kenya eftersom hinduer är en minoritet i landet, fick vi en hejdundarande buffé i lördags. Nåväl, det var inte förrän i måndags på lunchen som vi fick en typisk (tror vi åtminstone) kenyansk måltid med chapati, kål, sukuma wiki (ung. ”skjuta på veckan” på swahili), bönor och ugali (majsgröten med stort M) såklart. Det tåls nämnas att det råder lite delade meningar i gruppen om denna maträtt...

Efter måndagens alla presentationer från folk som arbetar på Vi-skogens kontor i Kisumu, var vi nästan snurriga av all ny information, så då passade det kalas att åka ut och besöka två bönder som arbetar med agroforestry samt en mikrokredit-gupp som givetvis hade ett gäng kvinnor i spetsen. Hela vår klass var nog överens om att alla dessa bönder gjorde ett fantastiskt och genomtänkt jobb. Den första bonden hade hur många olika järn i elden som helst, allt från tomatplantor till mangoträd, fiskdammar, bikupor, getter och plantskola. Dessutom var hon, som så många andra agroforestry-bönder, engagerad i mikrokreditis-lån och sparande.
Den mikrolånsgrupp (VS&LA, som de kallar dem här, Village Savings and Loan Association) vi senare besökte under dagen hade en mycket utformad struktur och planering på sin verksamhet. Även här hade de liksom tänkt igenom allt i minsta detalj, åtminstone var det så det kändes som. Gemene man, eller kvinna, som hade samlats i den lilla bergsbyn verkade alla fylla olika funktioner med allt från nyckelhållare, sekreterare, huvudman (eller i detta fall kvinna) och ”recordkeeper”. Alla gruppdeltagare (tilldelade ett varsitt nummer istället för namn för att på så vis behålla anonymitet) hade en varsin låntagarbok där stämplar för varje återbetald 200KES (Kenyan Shilling) stämplades in och på så vis förhöjde bondens egna poängskala. Dessutom kunde man få betala straffpengar om man som gruppmedlem råkade komma försent till mötet, som för övrigt hölls hemligt mellan de 31 olika medlemmarna (maxtalet är egentligen 30), eller glömde bort en del av den nästintilll ceremoniella proceduren på mötet. Det är en hel vetenskap med allt som har med dessa typer av lån att göra men för eller senare borde man få rätsida på det hela...hoppas vi.

Igår anlände Per från skolan till projektet så nu jäklar ska det kickas igång med video och annat media-arbete. Men först ska det fyllas på med energi i form av vår allas favoriter, chapatis och den afrikanska ölen; Tusker! Den med elefanten på, ni vet.

Kwa Heri,
Nina, Maria, Ylva, Klara, Karin och Maja

Vi är framme i Kisumu!

Det har gått så fort så jag tror det knappt själv när jag skriver det. Men det är fullkomligt sant. När jag tittar ut genom fönstret ser jag först och främst en tät ridå av regn, en gräsmatta med röd jord (för tillfället lera) lite här och var, ett jackfruit-träd. Huset vi bor i (ja, det är sant, vi bor i ett hus!) är jättefint. Det känns otroligt lyxigt att få sova i stora sängar, ha toalett och dusch, till och med tv och internet! Vi är dessutom bortskämda med en otroligt gästvänlig och hjälpsam hyresvärd, Fred, som bor tvärsöver gräsmattan. Och Grace som sköter guesthouset och ordnar frukost åt oss. Två hundar vaktar huset när vi sover. Vi är väl omhändertagna och trygga med andra ord.

Vi kom hit efter en natt i Nairobi och en skumpig men otroligt vacker bussresa. Långt långt borta siktade vi Victoriasjön, har vi tur har någon av oss lyckats få med en avlägsen vy på ett kort, men förhoppningsvis får vi se den på närmare håll i veckan. Värmen steg nämnvärt när vi åkte nerför berget, och väl i Kisumu var vi ganska matta. Men, Ylva och Bo från Vi-skogen kom och hämtade oss vid busstationen och skjutsade oss till denna lilla oas (som ligger ”i Kisumu West, vänster vid National Oil, sedan höger innan Golden Elite School och sedan höger igen, tredje grinden på höger sida märkt med KK Security”). Vi hann även med en liten rundtur och lite shopping på en supermarket innan regnet kom. För övrigt hade man kunnat köpa hälften av packningen här, myggnät för 80 kronor till exempel. Och Lindt choklad och havregryn, fast det har man ju inte hunnit börja sakna riktigt ännu..

Liksom våra kamrater i Indien fick vi också smaka på Diwali! På kvällen tog Ylva och Bo med oss till Simba Club där vi åt indisk buffé (hur gott som helst, men lite underligt att äta indiskt här när vi inte ens smakat den lokala maten ännu) och vi försökte göra oss hörda genom alla fyrverkeriknallar.

Söndagen har vi tillbringat på Kibuyu market, östafrikas största marknad, myllrande och het. Men dagens höjdpunkt var nog när vi hälsade på Jennifer, en vän till Ylva och Bo som bor ett stenkast bort. Vi satt på hennes veranda och åt vattenmelon och pratade i godan ro, intet ont anandes om den gröna mamba som lurade i gräset några meter bort... nåja, mer dramatiskt än så blir det inte gott folk. Två av killarna som arbetar där hade redan ofarliggjort den när vi märkte att något var på gång, så vi såg den endast i dött tillstånd, men det var tillräckligt. De lugnade oss med att det var den enda orm man träffade på här, och att det inte var så vanligt. Men anar att det kanske inte är den sista ormen vi träffar på, när vi ska ut på farmer och grejer.

Ikväll ska vi på Green Garden, en mysig restaurang som tydligen ska ha mycket kontinental mat men jag hoppas verkligen att de har något kenyanskt på menyn också. Det mest spännande med kvällen är dock att vi ska få träffa våra kompanjoner för de närmaste månaderna! En kille från Bukoba och en tjej från Kitale ska ingå i våra respektive grupper, och de kommer ikväll.

Imorgon börjar introduktionsveckan och startskottet för vår praktik. Redan i veckan ska vi göra fältbesök på några av Kisumu-projektets gårdar. Just nu, här i staden där regnet dessutom öser ner för tillfället, känns jordbruk, uttorkade jordar och agroforestry ganska avlägset. Vägen hit från Nairobi gav dock en ganska god överblick över Kenyas landskap. Från torra majsfält till de bördigare högländerna med gröna teplantage, och så risodlingarna nära Kisumu. Och imorgon kommer vi ännu närmare än så!

Tutaonana! (Vi ses!)