Afrika

Regnet öser ner med ett öronbedövande dån. Utsikten från vårt fönster har blivit en vit dimma och den lilla vägen framför huset har förvandlats till en porlande ockrafärgad bäck. Det är inte tal om att gå ut.

Vi befinner oss i Bukoba. En liten stad som ligger intill Viktoriasjöns kust, inte långt ifrån gränsen till Uganda. Här har Vi-skogen bedrivit verksamhet sedan 2005 och har för närvarande femtionsex anställda, varav trettiosex arbetar i fält. Vi är redan mycket förtjusta i denna stad som sprudlar av grönska. Den huvudsakliga inkomstkällan i trakten är jordbruk och fiske.  Här odlas framför allt bananer, majs, cassawa, jams, amaranth och bönor. När det gäller fisk så är det inte nilabborren utan de lokala fiskarterna tilapia och dagaa som finns till försäljning på marknaden.

Vår uppgift här nere är att dokumentera Vi-skogens arbete. Det innebär att vi fotograferar, filmar, skriver artiklar samt producerar affischer och broschyrer. Därmed består våra dagar både av fältresor för att samla in material samt av redigerings- och informationsarbete på kontoret.

Föregående vecka åkte vi till Bugabo, ett distrikt norr om Bukoba. Där träffade vi bonden Anna Gregory. Till skillnad från i Sverige så tycks merparten bönder i Kenya och Tanzania vara kvinnor. Familjeförhållanden här är även ofta annorlunda än i Sverige. Anna Gregory lever exempelvis tillsammans med sin svärfar och sina kusinbarn. Hennes man bor och studerar i Dar Es Salaam och hennes åtta barn studerar på annan ort. Anna är mycket tacksam för att ha kommit i kontakt med Vi-skogen som har hjälpt henne att börja med agroforestry. Tack vare de ökade inkomster som agroforestry-jordbruket har gett kan hennes barn gå i skolan. Hon har även kunnat köpa kycklingar och getter. Att åka ut på fältbesök känns mycket värdefullt för oss, då vi får en bra inblick i hur det är att leva som bonde här.

När Anna visar oss runt på sin gård blir vi mycket imponerade av vad vi ser. Några kaniner hoppar raskt undan när vi närmar oss dem. Bakom huset står två kor i ett stall och äter. På ett jatrophaträd klättrar vanilj. Eftersom jatrophans frukter har en hög oljehalt kan dessa användas till att göra biobränsle. Vaniljen tar Anna till ett kooperativ i Bukoba, där den soltorkas och sedan säljs för ett bra pris på marknaden. Anna berättar för oss att hennes plan för framtiden är att öka sin jordbruksproduktion. För att göra detta skulle hon behöva mer gödsel och vill därför köpa en till ko.

Innan vi beger oss tillbaka till staden träffar vi Dorotia, tolv år, som är kusinbarn till Anna. Hennes favoritmat är matoke-banan och fisk. Eftersom hon tycker mycket om att studera är hennes dröm att bli lärare.

Nina Marstrander

Ps. Den som vill veta mer om hur vi har det kan besöka vår blogg:

www.bukobadiaries.wordpress.com