Afrika

Hej!
Nu känns det som om det var jättelänge sedan vi var på kontoret. Dels har det varit helg. Jag bakade lussebullar och så var vi hos skräddaren och hämtade våra kläder. Det blev både bra och dåligt kan man säga. Förvånansvärt bra med tanke på hur få mått hon tog och hur ingen engelska hon kunde och hur lite swahili vi kan. Vi tror på bättre framgång nästa gång!

I torsdags och fredags var vi i Karagwe. Dit tar det ett par timmar på mycket guppig grusväg genom en skog fylld av rwandiska banditer( som tydligen är mycket brutala och särskilt aktiva i december då de behöver julklappar). Chaufförerna körde på som galningar genom det området och trots att vi var mycket, mycket kissnödiga valde vi att hålla oss och inte kliva av mitt i banditskogen.

Karagwe är ett stort och vackert område upp i bergen. Centralorten där vi bodde över natten (och spenderade en hel eftermiddag p.g.a. sedvanlig brist i kommunikationen) bestod av fyra gator runt en trevlig marknad. Vi hann gå fyra varv runt stan och gå i alla stadens affärer och köpa kitenge (tyg). Alla restauranger vi var inne i hade inte bara precis samma saker till försäljning (ris eller banan), utan även menyerna såg exakt likadana ut; uppdelningen, layouten, typsnittet, clip art-bilderna etc. Jag var magsjuk, men trots att jag inte ätit på flera dagar var jag inte jätteledsen att jag missade varken ris eller banan.

I Karagwe skulle vi göra en film om papaya, ta foton på olika landscape challenges +solutions, filma en bonde som är med i Plan Vivo-projektet och fota bilder till en broschyr om Plan Vivo. Vi hann med ungefär hälften. Som vanligt alltså.

Plan Vivo är ett nytt projekt som Vi-skogen har startat upp genom vilket svenska företag kan klimatkompensera genom att köpa träd på tanzaniska bönders mark. Just nu är det 24 bönder som är med i projektet (inte en enda kvinna, för det är så otroligt få kvinnor som äger sin mark) och de avsätter en bit av sin mark för långsiktig trädplantering och får en summa pengar i kompensation, förutom de fördelar i form av virke, foder, förbättrad jordkvalitet och minskad risk för erosion etc.

Förra helgen var vi på safari i Serengeti. Det var fantastiskt! Vi åt till oändliga frukostbufféer, afrikansk tapas, drack gott vin och frossade i choklad och andra godsaker.  Man kunde ligga i poolen och titta på elefanter som kom och drack vid vattenhålet som låg precis bredvid  poolen och nedanför min balkong gick giraffer och åt. På dagarna var vi ute och spanade djur. Elva lejon och tusentals gnuer och zebror plus savannens alla andra djur. Inga leoparder eller geparder, men jag kan inte påstå att jag var missnöjd med helgen på grund av det!

Safarin gav oss också möjlighet att tillbringa en dag i Mwanza, som ligger på andra sidan Victoriasjön och är en storstad i afrikanska mått mätt. Där fanns massor av spännande saker som inte finns i Bukoba. Jag åt kinamat till lunch, gott!

Trots att julen närmare sig med stormsteg och kontoret börjar tömmas på folk som går på tvångssemster, på grund av att de inte tagit ut sin semester tidigare, finns inte ens en tillstymmelse till julkänsla här. Verkligen noll. Ingenting. Mina lussebullar och mitt försök att göra en adventsljusstake av fyra stearinljus av dålig kvalitet fastsatta på tefat är det enda man överhuvudtaget skulle kunna kalla juligt.

/Ylva