jaha, så då har det man befarade faktiskt hänt. Klara, vår tredje gruppmedlem, fick malaria en tredje gång för mycket och bestämde sig för att flyga hem till Sverige. Det är väldigt tråkigt men vi som sett hur dåligt hon mått har full förståelse för hennes beslut om att vara sjuk hemma i Stockholm istället. Hursomhelst ska vi försöka komma överens om hur vi kan arbeta tillsammans trots avståndet mellan varandra. Det blir lite som att underhålla ett distansförhållande, liksom:)
Efter en kort jullledighet med en vecka i Nairobi och en vecka på paradisön Lamu vid Kenyas norra kust var vi tillbaka i Kitale förra helgen. En kvinna kort kickade vi igång veckan med att Robban kom på besök. Vi åkte ut i fält, till några kvinnor (såklart!), som gärna ställde upp som ”intervjuoffer” för vårt nya projekt; tre filmer om bra agroforestry-träd. Först ut var sesbania, ett träd ypperligt som virke och ved. Detta träd gynnar kvinnorna då de inte längre, eller åtminstone i lika stor mån som förut, behöver ge sig ut och söka kvistar och grenar att elda med då de istället kan odla sesbania hemma på gården. Ett kvinnoträd skullle man kunna säga, fast vad gör männen egentligen? Sällan, sällan samlar de ved iallafall...Nåväl, det var jättelängesen vi var ute i fält, typ 6 veckor sedan, så det var på tiden att bli inspirerad av alla dessa coola och starka kvinnor.
Vad mer har hänt sedan jag skrev här? Det är så mycket som hunnit bli vardag för oss så man vet inte längre vad som är intressant att skriva om. Det är postrar hit, filmer och enstaka artiklar dit. Vi har tyvärr börjat få lite dåligt med inspiration och uppslag till idéer på hur affischerna ska se ut, så det känns rätt skönt att vi ska jobba med trädfilmerna ett tag nu. Vi ska till och med åka till West Pokot, det torra området norröver, för att leta reda på Neem-trädet som sägs kunna bota hela 40 sjukdomar! Det här ska bli spännande!
Jo just det, vi har även hunnit adopteras av Esthers, en kollegas, familj. Vi hänger där typ varje söndag, retas med hennes två söner; Brian och Dan. Ibland lagar Esther mat, ibland lagar vi något svenskt. Oavsett är det hur avspänt som helst och det är kalas att kunna bänka sig i deras vardagsrum, kolla på en film eller bara snacka strunt med Brian, som för övrigt är en av få i detta land som också använder sig av ironi-humor. Tyvärr har Brian och Dan börjat sina skolor igen, vilket nästan fick mig att fälla en liten tår när jag insåg att jag kanske inte kommer att träffa dessa ”brorsor” igen. Får prova att locka hit dem med lite svensk kladdkaka, som vi vet har blivit deras nya favorit.
Nästa helg har jag i förbifarten lovat en kille som jobbar som ”field officer” i Kimilili-distriktet en fotokurs. Vet inte riktigt hur jag ska lägga upp den och det är nästan så att jag ångrar mig, fast jag kom ju på att detta är jättebra eftersom Viskogspersonalen lär sig mer om hur de kan dokumentera sitt arbete. Det är ju ofta det som fattas, liksom. Den här killen, George, går en kurs på college som handlar om just dokumentering och det var hans initiativ med fotokurs. Det är skoj när de själva är peppade på att lära sig om sånt vi håller på med. Kanske att man borde göra något liknande som slutprojekt; utbilda personalen om det vi praktikanter håller på med?
Jaja, nu ska försöka bege mig ner på stan i regnväder och lera. Regnet är försenat och det borde egentligen vara torrperiod nu. Nedrans klimatförädringar!
Over and out,
Maja
