Afrika

nedräkningen har börjat. jag försöker verkligen att inte tänka på det, men det är ju ett faktum att vi passerat halvtid och hemresan närmar sig.. men än är det långt kvar, och mycket ska det hinnas med!
Som ni kanske läst är vi bara två kvar här i Kitale, helt plötsligt får vi plats bakom skrivbordet och datorn får till och med vila ibland. Lite tomt med andra ord. Att bara vara två stycken ute i fält hade väl inte varit några problem om det varit så från början, men nu blir det ju en liten omställning, och lite mer att hålla reda på.
Robban var här och tittade till oss för några veckor sedan och var med och filmade en kvinna som odlade Sesbania, eftersom vi just nu håller på med de tre trädfilmerna. Det var lite kaotiskt, men vi fixade det. Han fick också uppleva Saiwa Swamp (iochförsig hade han ju varit där innan, till skillnad från oss, men Robban gillar ju fåglar och konstiga träd så det var skoj), äta Gästhuset Special dvs stekt kål med diverse andra grönsaker, ställa upp på photobooth (i utbyte mot att vi spelade M.I.G. ett antal gånger om dagen) och sedan eskorterade vi honom till Kisumu där han tog bussen mot Tanzania medan vi förnyade visum och hängde med Grace och favoritfamiljen i Kisumu. Det var en sjysst helg! Förra helgen var det dock skönt att bara hänga i Kitale, efter semestrar och Kisumu-utflykter. Men fort gick det, vi besökte en vän i Jeringo och hälsade på den nyanlända bebisen som då var två veckor, och sedan var det dags för en ny arbetsvecka.
Då var det Neem-trädets tur och vi fick äntligen åka till West Pokot! Det är verkligen annorlunda mot de andra distrikten vi varit i, torrt och väldigt hög jorderosion. Men människorna kämpar på, och planterar träd. Neem kan typ bara växa där i hela östra Afrika, synd eftersom det är ett sånt toppenträd. Bra för jorden och kan bota 40 sjukdomar, sägs det. Vi fick med oss lite löv och tänkte kolla om det stämmer, åtminstone om det kan bota huvudvärk. Vore ju onödigt att prova de 39 andra sjukdomarna, vi får lita på deras ord där helt enkelt.
Imorrn är det dags för Calliandra-filmen, vi ska då besöka en mjölkbonde i Ndivisi. Vi har försökt få fram att vi helst bara besöker EN bonde, och kanske gör det lite längre, och tvi tvi ta i trä men imorrn verkar det som att vi faktiskt bara ska till en kvinna! Men, det brukar dyka upp en del på vägen, en hel by som sitter och väntar på att vår field advisor ska hålla ett möte med dem, eller ett flak med kycklingfoder som ska lämnas någonstans. Eller någon som är på besök och ska åka runt och hälsa på i sina gamla hoods. Detta brukar iochförsig innebära en hel del intressanta möten, förra gången fick vi sällskap av Mr Stig som har varit manager för projekten i Kitale, Uganda och Masaka, och hans fru Ninni. Det blev många historier, och kul att träffa Mr Stig som man ju hört en hel del om.
Våra kalendrar har äntligen kommit! Det är kul att kunna visa något vi gjort för personalen, de flesta undrar nog vad vi pysslar med, egentligen. Postrarna utvecklas sakta, men ganska säkert, men antagligen kommer bara en eller två gå i tryck medan vi är kvar. Nuvarande poster-projektet behandlar biological pesticides, en hel vetenskap som ska rymmas på ett A1. Men spännande är det, och vi lär oss sjukt mycket! Om ni vill veta hur man ska hålla odjur borta från majsförråden vet ni vem ni ska snacka med..
Anyhow, vi planerar för fullt inför vårt egna projekt som vi tänkt dra igång med i februari. Tills nästa uppdatering (ska försöka bli flitigare...) kan ni ju roa er med dessa bilder; barn på en vacker farm i West Pokot, vår neem-bonde Joel och William som jobbat för Vi-skogen sedan de började -83 och därmed vet att svenskar vill ha elva-kaffe, även i fält (därav termosen).